Nu är alla höstfärger borta. Den här bilden tog jag för en månad sedan…
…och nu ser det ut så här:
Men även om det ser lite kalt och trist ut så njuter både Nova och jag för fullt. Det är helt stilla och tyst när vi tar våra promenader. Lite, lite vitt på marken lyser upp! Så här får vintern gärna vara.
Idag gick förmiddagspromenaden bort till sjukhuset. Ja, eller till nedanför sjukhuset där det växer körsbärsträd. Det är oerhört vackert när körsbärsträden blommar och jag hoppades på några fina bilder.
Nu var jag lite för optimistisk, för det var inte dags än. Men snart så! En lite gulsippa mitt ibland scillorna hamnade också på bild.
Höstfärgerna börjar mer och mer anta samma ton. Tidigare skiftade färgerna mellan gult, rött och brunt, men nu börjar allt anta samma bruna färg. Fortfarande sitter det en del löv på träden, men…. Nåja, det finns alltid något att fotografera!
Morgonpromenaden inleddes med lite kärlek…
Sedan var det dags att ta en sväng ut till Udden. Det är ju helt fantastiskt så här års. Husen som ligger där har verkligen bara ett stenkast till vattnet.
Måste vara underbart att bara kunna gå ut och ta ett morgondopp. Nu blir det bara Nisse som får doppa sig!
Änderna har ungar nu. Det var dock bara en enda liten Gullefjun där. Vart har de andra ungarna tagit vägen?
Morgonpromenaden var inbäddad i dis och det duggade lite, men jag tog ändå med mig kameran. Satte på 50 mm-objektivet, som är väldigt lätt och har en största bländaröppning på 1.8. Men om man har en stor bländare när man fotar landskap… Nej Neta, det blir inte bra! Janne föreslog att jag ska tatuera på min hand att tänka på bländaren innan jag börjar fota!
Jag brukar fota på A-läget. Då blir det automatiskt att man väljer rätt bländare. Men av någon anledning (lat!) så hade jag P-läget på och då blir det kameran som väljer bländare, inte alltid med lyckat resultat. Jag kom i alla fall på det till slut så de två sista bilderna blev väl rätt ok.
Tyvärr inte någon bild på vildsvinssuggan som med sin enda kulting plötsligt korsade vår väg!
Golfbanan låg helt öde och inga hästar är kvar i hagen.
Konstigt, det känns idag som att hösten börjar närma sig. I alla fall kan jag tycka det när jag tittar på naturen. För visst är det höstblommor och frukter på gång.
Kolla här! Och så klart, en och annan Nisse blev det ju också. 😀
Nu är det verkligen helt fantastiskt ute. Det är så mycket blommor, fåglar och djur att titta på när jag går morgonpromenaden. Det är ju inte så varmt heller, så det är riktigt skönt att ta en långpromenad. Idag blev det en vända runt Holmen. Den rundan tar en timme om man stannar och fotar med jämna mellanrum…
[Best_Wordpress_Gallery id=”26″ gal_title=”Sommarblommor”]
Äntligen har vi fått snö och genast blir vintern mycket lättare att uthärda. Jag tog kameran med mig ned till vattnet och hoppades på att få några bra bilder.
Jag hittade en koltrast mitt i det vita. Tyvärr hade jag bara minsta zoomobjektivet på kameran, så skärpan blev inte hundra. Alltid är det något som är man grämer sig över! Men det spelar ingen roll! Koltrasten satt snällt kvar och kikade på mig medan jag fotade.
Koltrasten hittade några gamla äpplen att festa på.
Ett av mina favoritmotiv nere vid Mälaren. På andra sidan ligger Kiholm.
I morse gick vi en längre runda än vanligt och hamnade nästan borta vid Bergtorp. Där har man avverkat mycket skog och även återplanterat skog igen.
Men när jag gick förbi där så blev jag först riktigt orolig. Hjälp, granarna vissnar ju! Miljöförstöring??? Men så var det ju inte. Man har planterat lärk, och det trädet tappar ju faktiskt sina barr! Ha, ha! Det var ju skönt!
I morse gick jag Käggebodavägen ned bort mot Ekvägen. På höger sida är det rätt mycket berg och jag brukar se rådjuren skutta upp för berget på lätta fötter. Men idag såg jag en sak som var lite häftig. Ett jättestort klippblock har lossnat ur berget och man ser precis (med lite fantasi) var det har suttit någonstans. Kanske hände det när inlandsisen drogs tillbaka här. Det måste ha varit enorma krafter som var i rörelse!
Bilden kanske inte helt visar hur stort blocket var. Men lita på mig!
Den sista björken som hade sina löv kvar var lite fin. Nisse brydde sig inte…
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén