Författare: Agneta Kaveryd
-
Nej, man vet verkligen inte. Det är så mycket ska stämma. Fast kanske, kanske får familjen tillökning i slutet av sommaren. Ras? Ja det får ni gissa, men det blir inte en staffe… Om allt funkar så klart, så kommer en liten Ester till oss. Namnet? Ja, det kan ju ändras, men jag tycker att…
-
Igår tog vi oss samman och gjorde en liten utflykt. Vi åkte till Klockargårdens våffleri som ligger 15 km från Viksberg enligt mobilens gps. Vi var där 20 minuter efter att dom öppnade, men det var redan mycket bilar på parkeringen. Inne i våffleriet var det dock gott om plats och utrymme enligt alla coronaregler.…
-
…är guld värda! Vi är verkligen lyckligt lottade med en fantastisk grannsämja. Nu har snön vräkt ned i flera dagar och jag har skottat. Det har inte varit tungt eftersom snön är lätt, och jag tänker ju att jag får lite motion samtidigt. Men igår kom det en och en halv decimeter nysnö på kort…
-
Nu ligger snön vackert på tomten. Jag skottade fint på uppfarten i morse, men det syns snart inte längre. Janne är iväg till Huddinge sjukhus för koll. Hoppas att allt är bra! Men det är det säkert, han har ju äntligen fått tillbaka sitt liv när det gäller de problemen. Nu gäller det bara att…
-
Så där! Äntligen har vi träffat alla våra barn, deras respektive och nästan alla barnbarnen! Mötena blev utspridda från 23 december fram till idag den 3 januari. Härligt ändå att det gick att lösa!
-
Ett minst sagt konstigt år är snart slut. Jag tog som vanligt dagens långpromenad tidigt på morgonen. Den här gången gick jag bort till ”Viksbergs-badet”. Där låg det båtar kvar i vattnet, men varför inte – någon is är det ju inte på vattnet! Mälaren låg alldeles spegelblank! Nu har vi precis 12 timmar kvar…
-
Åh vilka vackra färger det är just nu! Allt är i olika gula toner och jag njöt verkligen av morgonpromenaden. Tror nog att Nisse också njöt, men han är lite konstig. Han älskar vattenpölar, så jag tror att det är en Staffordshire Vattenterrier vi har! När jag stannar för att ta en bild, ja då…
-
Temperaturen sjunker stadigt. I morse var det bara 0,5 grader ute när vi gick upp. Brrr! Efter att ha handlat på Maxi kl 07.00 så klädde jag på både mig och Nisse ordentligt inför morgonpromenaden. Men det bet i kinderna. Jag har torgvantar på mig så det blir lite kallt i fingertopparna också. Än så…
-
Nu har vi varit mer eller mindre isolerade sedan i mars. Ett halvår! I början tänkte vi ”Ja, det tar väl ett par månader – vi får väl kämpa”. Fast nu förstår vi att det kommer ta mycket längre tid. Kanske till nästa sommar… Numera håller vi avstånd automatiskt och coronalivet har blivit vardag på…