Strövtåg med hund och kamera

Etikett: Ebba Sida 1 av 4

Leker igen!

Ebba har genomgått en otrolig förvandling! Från att ha varit låg, ha gått undan, inte varit med oss, blivit åskrädd, och fått konstiga stressattacker då hon grävde sönder min madrass, så har hon nu blivit som en ny hund!

Det har nu gått c:a en månad sedan vi började med smärtlindring. Vi har också varit två gånger hos sjukgymnast och ska fortsätta 9 gånger till. Första gången var hon väldigt stressad och låg och ålade sig när hon skulle få laserbehandling. Men gången efter hade hon fattat att det inte var farligt så då låg hon stilla . Den gången provade också vi en kort stund i treadmillen. Hon var väldigt rädd, så det fick bara bli en liten, liten stund. Men jag har hopp där också.

Hon är lugn och öppen hemma, hon är med oss och framför allt: hon leker! Tänk att vi inte har förstått att hon hela tiden hade ont! Men hon har aldrig haltat, hon har aldrig pipit när vi har tagit i henne – så vi har inte fattat! Visst har jag läst om att hundar kan bete sig konstigt pga smärta, men jag har aldrig kopplat det till Ebbas beteende! Nu ska jag genast säga att bilproblemet inte är borta. Men vem vet – kanske har det gjort väldigt ont när hon åkte bil och då har hon inte kunnat ta vägen någonstans? I så fall så borde det också bli bättre – hoppas jag!

Dino har fått en lekkamrat igen!

lek

lek-3

Ebba byter färg!

Den lilla svarta är inte svart längre. Inte helsvart i alla fall! Nu i vinter har hon blivit brindle, först såg jag det på sidan, och sedan kom det på ryggen. Nosen är också ljusare och hon har ljust (grått?) runt ögonen. Hur kan det komma sig att hon vid 7 1/2 års ålder plötsligt byter färg? Det enda jag kan komma på är att hon kastrerades för snart 1 1/2 år sedan. Efter det så blev pälsen mycket mer sträv. Innan kastreringen var pälsen mjuk som sammet…Söt är hon hur som helst!

Vinterbilder

Det är iskallt ute, men vackert! Inne värmer vi oss med en skön brasa.

Vinter-Ebba

Vi vill så gärna ha lite vinter! Idag är det i alla fall minusgrader, men till jul blir det visst varmare igen. Det gäller att njuta medan man kan! Ebba älskar att springa på fältet, men här lyckades jag få henne att stå stilla en sekund.

ebba-_pa_vinterfalt

Upp som en sol och …

I torsdags var jag ute på klubben och hade hand om Öppen träning. Jag hade Ebba med mig, och när jag hade byggt en fortsättningsbana så provade jag att gå med henne. Hon gick nästan klockrent! Glad och med fin ögonkontakt. De fel som ändå kom kan jag ta på mig eftersom jag inte gav henne tillräckligt tydliga instruktioner. Men ändå! Okopplad och otränad gör hon allt rätt!

Jaha…Sedan var det söndag och träningstävling. Tog med mig Ebba och var ute på klubben strax efter kl 9. Först gick vi en promenad tillsammans med Ann och Lucas. Ebba var glad och positiv, om än lite stressad.

Jag hade bestämt att jag skulle gå en nybörjarbana med Ebba. Klockan blev väl c:a halv tolv när det var vår tur. Jag försökte förbereda henne lite, men hon var nästan helt blockerad. Väl inne på banan så drog hon långt efter mig och när jag försökte vända mig om och få med mig henne så stannade hon, hon kunde inte sitta framför etc etc. Jag försökte att koppla loss henne för att se om det gick bättre, men tyvärr inte.

Min amatörmässiga analys är att Ebba inte orkar så länge som det blev i går. När klockan var halv tolv så var hon helt slut, och då kunde hon inte jobba på banan. Hon försöker säkert, men hon orkar helt enkelt inte. Det var inte så mycket störningar eftersom det inte kom så många tävlande, men kanske för mycket för henne. Tyvärr var ju inte dagen slut för vår del efter att vi gått banan, så hon fick vara i Teorihuset medan vi jobbade vidare med tävlingen. När vi fikade på slutet så var Ebba riktigt trött stackarn.

Ja, vad lär man sig av detta? Janne som ofta 😉 har bra analyser säger att jag ska låta Ebba vara hemma och sluta hoppas på någon mirakulös förändring. Och det ligger väl något i det, men hoppet är ju det sista som överger människan. Det innebär ju också att jag i så fall inte har någon hund alls att jobba med. Jo, jag kan ta med mig Dino, men jag är ju så rädd att överanstränga honom. Men är jag försiktig så kan jag ta med honom. Tävla kommer jag inte göra i alla fall, så då kan det ju gå lika bra att ta med Dino. Han är ju så himla glad att få följa med och han mår bra att få jobba och vara duktig.

Men jag vill ju kunna hjälpa Ebba att må bra. Det handlar inte om att få framgång på tävlingsbanan. Men att arbeta med hundar och se dem utvecklas är ju det jag tycker är roligt. Nu kan jag ju i och för sig jobba här hemma – då går det ju oftast fantastiskt bra. Men ändå….Nej det är inte lätt det här!

ebba_pa_mattan

Glad Ebba och glad matte

Idag tog jag Ebba ut till klubben för att släppa henne där i lugn och ro. Jag misstänker nämligen att en del av Ebbas stress handlar om att hon är rädd för andra hundar, eller i alla fall blir stressad av dem.

Och kanske har jag rätt, för hon var ju jätteglad! Först fick hon springa i inhägnaden. Och minsann, svansen viftade! Hon hässjade inte heller. Jag kollade om hon kunde göra något (sitt), och det gick bra även om jag inte hade superkontakt med henne. Men en köttbulle gick ned, och hon fick naturligtvis jättemycket beröm! Sedan gick vi in i maskinområdet, och hon var lika glad. Till slut gick vi in i Lilla Hallen, och då vart hon som tokig av glädje! Hon rusade in med svansen viftande som aldrig förr, och hon ville jobba!!!! Ni kan tro att Ebba fick se en glad matte! Vi tränade lite, och busade jättemycket!

Efteråt gick vi tillbaka över planen upp mot övre grinden. Hon gjorde inga ansatser att vilja rymma utan stod och väntade uppe vid grinden. Väl ute på parkeringen var hon lite orolig igen. Men hon hoppade fint in i bilen och vi satt i bilen ett tag utan att jag startade. Hon hässjade inte utan tittade lugnt på mig.

När jag körde hem så hässjade hon lite, men väl hemma var hon helt lugn när hon kom ut ur bilen. Inga tecken på att hon hade varit stressad!!!

Nu ska jag försöka åka ut flera gånger när det är lugnt, lita på det!

Lingonplockning…

I morse tog jag Ebba med mig ut i skogen för att se om jag skulle kunna hitta lite mer lingon. Jag har redan plockat lite häromkring, men nu gick jag bort till Talbyskogen för att se om det fanns något att plocka. Det var det andra som också hade gjort så när jag hade fått ihop en halv liter lingon så gav jag upp. Men jag gick och kikade lite medan jag sakta rörde mig hemåt. Ebba var väl c:a 2 meter framför mig. Då hör jag ett vansinnigt skällande och från ingenstans kom det två stora hundar som kastade sig mot Ebba. Hon sprang till mig och jag tog tag i hennes halsband. Men jag ville inte ha tre huggande hundmunnar i närheten av min hand, så jag släppte henne. Sedan var det ett virrvarr av hundar på ett ögonblick. Jag tog min lilla lingonpåse och klappade till den större hunden (en stor svart groenendael) samtidigt som jag skrek allt vad jag orkade, och den reagerade faktiskt och vek undan. Den andra hunden sprang runt om oss men vågade väl inte gå till anfall mot den galna människan och hennes hund.

Då kom hundarnas mattar och en mycket märklig situation uppstod. Den ena matten sa nämligen: ”du hade ju också din hund lös!” Va!!!! Jag står och håller i Ebbas halsband när hundarna anfaller! Min puls var väl vid det laget uppe i 200 och jag skakade i hela kroppen. Den ena matten kopplade sin hund (en tollare), men den andra hunden var fortfarande lös. Jag säger åt matten att koppla den. Då säger hon att ”men han är ju så snäll, så snäll och han har ju aldrig anfallit någon!”. Vid det laget var jag så upprörd och skakis så jag sa bara: ”Vi diskuterar inte mer, gå härifrån!” Tollarens matte verkade lite bekymrad och frågade om Ebba var skadad. Men ingen bad om ursäkt med ett ord! Hundägare….! Ja, jag är också hundägare och det har ju hänt att Ebba har attackerat andra hundar. Då har det varit jag som har brustit i ansvar och jag har bett tusen gånger om ursäkt.

När dom äntligen försvann ur min åsyn så stod jag länge kvar i skogen och försökte få pulsen att lugna ned sig igen. Så småningom gick jag i alla fall hem och kokade lingonsylt på de redan rårörda lingonen…

Nu har det gått c:a 5 timmar sedan det hände, men jag har fortfarande ont i bröstet och känner mig fortfarande uppskakad. Ska det behöva vara så här?

Rosor (1)

I affären köpte jag mig en bukett rosor som tröst.

 

Nämen!

När jag precis har skrivit min deppiga fundering om Ebba, så hände något. Jo vi åkte ju till Animalen igår till Charlotte som vi hade bokat en friskvårdsundersökning hos. Jag är ju lite nojig när det gäller hälta, så jag vill gärna kolla. Ebba var som vanligt gräsligt stressad och hässjade helt otroligt. Jag satt där i väntrummet och såg alla andra lugna hundar medan Ebba hässjade så att det blev en stor pöl på golvet.

Charlotte tittade på hur Ebba rörde sig ute först och sedan gick vi in och fortsatte undersökningen inne. Ebba skakade och kröp ihop, men bråkade inte förstås. Det gör hon aldrig. Charlotte tyckte att Ebba var mjuk och rörlig och fin i muskulaturen. Kul! Hon ömmade lite, lite på ryggen mellan skulderbladen, men det var inget farligt. Sedan var det dags för vattentrask. Nu började jag se att Ebba faktiskt försökte, men läskigt var det ju! Men till slut så gick det små korta pass. Ingen panik eller bråk över huvud taget!

Efter vattentrasken var det dusch och avtorkning. Så till slut – Charlotte började försöka få kontakt med henne. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det inte skulle gå och att hon inte skulle ta godis. Men Charlotte lyckades knäppa upp Ebba! Titta på bilden när hon får en puss!!!!

Ebba och Charlotte

Jag är helt stum! Det är nästan så att jag dödar spargrisen och köper ett klippkort hos Charlotte!

På kvällen var det NoseWork för Dino, men med Ebbas fina resultat från dagen så tog jag med henne dit också. Hon var stressad igen, men hon jobbade!!! Visst, jag ser att hon inte är superglad om man säger så – svansen mellan benen, men hon jobbar!!!! Underbara hund! Förlåt att jag inte trodde på dig!

Badgalen

Ebba är helt galen när vi kommer nära vattnet. Hon hoppar och hoppar på mig, och ber enträget att jag ska kasta lite pinnar. Och som den snälla matte jag är så gör jag som hon vill…

Ebba i badet

Mera bilder

För ett par veckor sedan var jag ute på klubben och tog några bilder på en gåsfamilj. Sedan, när jag skulle ladda in bilderna från kameran, så försvann dom! Jag blev ju jättebesviken förstås. Men nu har dom plötsligt dykt upp, på den plats där dom skulle vara! Skumt!

gasfamilj

Mitt förra inlägg handlade om misslyckade bilder. Men det blev ett par okej bilder också. Ebba som är galen i att bada blev överlycklig i morse och sprallade runt i vattnet som en tok. Jag hann inte med att få allt på bild, men några bilder på glädjen blev det.

Till sist, en närbild på en maskros! Ja, ja, det är bara att härda ut!

Maskrosboll

Sida 1 av 4

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén