Kaveryd

Strövtåg med hund och kamera

Kategori: Nisse Sida 1 av 4

Det finns hopp!

Nisse har lite problem med hundmöten. Det har han haft sedan han var riktigt liten, och jag har försökt jobba med det på många olika sätt. Bland annat har jag fått väldigt mycket hjälp av Kristin som lät Nisse träffa hennes hundar under bra former. Det fick mig att inse att Nisse inte är reaktiv eller konstig på något sätt, han har bara en osäkerhet som yttrar sig i att han skäller och beter sig mindre bra vid hundmöten. Och han är ju stark, så jag har varit nära ”staffeflygning” ett par gånger. Ja, det är inte staffen som flyger…Då, när han fick träffa Kristins hundar och vara lös – ja då var han precis som vilken hund som helst.

Däremot, i koppel, och för nära (i hans tycke) då blir det jobbigt. Det har absolut blivit bättre, men inte bra. Våra promenader innehåller alltid ett spejande, både från mig och från Nisse. Numera spejar han nog mindre än tidigare, men det är inte bra när vi ser en hund.

Jag har av och till försökt tillämpa BAT-metoden. Jag tycker det är en smart metod, men jag har nog fuskat mig igenom hur man ska göra. Nu har jag börjat en online-kurs som är framtagen av en tjej som heter Jenny Afvander. Kursen heter Viktiga Verktyg för Vardagen. Det som är lite fiffigt, om än frustrerande för en otålig människa som jag, är att man inte bara kan köra igenom kursen i sin egen takt. Efter varje avsnitt måste man vänta ett par dagar och träna innan man kan öppna nästa avsnitt. Smart!

Idag fick jag verkligen bevis på att det kan fungera. Tanken är att Nisse själv ska ta beslut när han ser något jobbigt. Jag hjälper honom med avståndet till hunden, men sedan stannar vi och står stilla så länge som det behövs. Han får titta och sedan agera. Jag gör absolut ingenting. Och vad händer? Jo, tre gånger på samma promenad får vi hundmöten. Normalt så får jag en klump i magen och halar in honom, samtidigt som jag försöker ta mig därifrån så fort som möjligt. Nu såg jag till att ge ett bra avstånd till mötet (ut på ett fält). Han stod med lång lina och tittade. Sedan vänder han sig mot mig och SKUTTAR fram och tigger godis! Inget skäll, ingen ragg, ingen stel kropp!!! Helt fantastiskt. Vid ena tillfället så skällde den mötande hunden, men han gjorde ingenting.

Ett hjälpmedel är den här långa linan. Den är fem meter och och sitter i selen. Jag har lärt mig en speciell teknik att linda upp och släppa ut linan så att den inte trasslar.

Vi ska klara av det! 🙂

Jogging

Jag älskar att springa. Det har jag alltid gjort. När jag var liten, kanske 7-8 år gammal, så tävlade jag med killarna hemma på gården och sprang ifrån dem! Vilken lycka!

Numera går det väldigt mycket långsammare när jag springer, men glädjen finns där ändå. För en tid sedan tänkte jag att nu är det slut med springandet, för ryggen gör ont. Men jag ger mig inte. Nu tar jag det väldigt lugnt, ser till att starta med gång som uppvärmning, och har med mig Nisse. Fördelen med att ha Nisse med mig är att jag har ett rejält midjebälte som håller ryggen på plats, och jag får draghjälp. Dessutom får Nisse jobba, vilket han mår bra av. En ren win/win-situation! I år är det dessutom barmark, så det är bara att ge sig ut! Underbart!

Magsjuka

Janne och jag är rejält trötta idag efter den senaste pärsen hemma. Nisse blev nämligen dålig i magen i fredags. Utan att nämna några detaljer, så var det väldigt jobbigt för honom, men jag skötte om honom enligt gällande regler för magsjuka. Så han fick lite kokt fisk och ris till middag, samt Canicur för att återställa balansen i magen.

Det såg ut att funka. På lördagen var det inte vattnigt längre utan bara löst. Pigg och glad som vanligt. Han var också väldigt hungrig så han fick lite dietmat (i/d). Men på eftermiddagen började det bli väldigt konstigt. Han fick tydligen väldiga gaser och faktiskt pruttade högt. Det var väl inte så farligt i och för sig om det inte var för att han blev helt vettskrämd! Jag gick ut med honom och då var det diarré igen.

Men sedan började eländet! Vi förstod absolut ingenting, men trodde att han kanske hade ont i magen. Han var så otroligt stressad, hässjade och klängde på oss när vi satt och åt. När vi satt i soffan och skulle se på TV så klättrade han på Janne. Han kunde inte slappna av en sekund. Det blir rätt stökigt när en staffe på 20 kg klänger på en. I stället för att lägga sig ned så satt han upp hela tiden, ja när han inte klättrade på oss då!

När vi skulle gå och lägga oss blev han ännu oroligare och trampade runt på oss och särskilt på Janne. Var Nisse still så satt han upp. Ibland gick han ned till sin Biabädd, men då satt han där också. Jag såg att han ibland försökte lägga sig ned, men satte sig upp direkt igen. Jag trodde mer och mer att han hade ont i magen och att det var därför han inte kunde lägga sig ned. Janne och jag diskuterade hit och dit hur vi skulle göra. Jag gick ut med honom flera gånger, men det kom inget.

När klockan var halv elva så gav Janne upp och tog sin kudde och täcke för att sova i gästsängen istället. Jag bestämde mig också för att kontakta veterinär direkt på morgonen efter. När jag släckte satt Nisse bredvid mig i sängen. Han hängde med huvudet och ibland somnade han till och nästan ramlade omkull, men ryckte upp sig igen. Då hade han inte legat ned sedan tidigt på eftermiddagen.

Klockan två på natten kom vändningen. Han lade sig ned och jag kunde stryka honom över kroppen, och äntligen lade han ned huvudet, tog en djup suck och somnade! Vilken lättnad!

Idag är han nästan som vanligt om än något tröttare än vanligt. Han har lekt med sin fotboll, är hungrig och glad. Han var lite låg när vi gick ut, men magen är ok.

Men vad var det som hände? Var det ont i magen som gjorde att han blev så konstig, eller blev han så panikslagen av pruttandet? Vi vill faktiskt tro att det var det senare. Han betedde sig som om han hade fått en knäpp. Men det är över nu och jag hoppas verkligen att det aldrig händer igen. Nu ligger han som vanligt i gästsängen när jag sitter och skriver på datorn. Pust!

Träning, träning

Idag startade kursen Med sikte på tävling, som är en fortsättning på Grunda för tävling, vilken vi gick i vintras/våras.

Kristin är helt fantastisk som instruktör. Hon har lyft oss alla till nivåer som åtminstone inte jag hade trott var möjlig för min del.

Idag var vädret fantastiskt bra, ja nästan lite varmt. Nisse jobbade bra under första passet. Sedan blev han lite seg och ville inte riktigt vara med längre. Jag fick en hel del bra råd att tänka på. T ex hur vi ska träna ”Sitt – ett steg höger – sitt”. Hon ser också saker som man själv inte ser, som att högersvängarna i slalom ofta blir lite för yviga. Sedan ska jag hitta ett bra ord/tecken för Stå framför. Nu blev han lite osäker eftersom han hittills alltid har suttit i framförpositionen.

Marie hjälpte mig att fota när vi körde. Det blev massor med bra bilder. Tack snälla Marie!

100 poäng!

Igår hade klubben en träningstävling i Rallylydnad för nybörjar- och fortsättningsklassen. Jag anmälde mig och Nisse. Eftersom det var träningstävling får man hjälpa till med allt möjligt, så jag var även skrivare när jag hade tävlat klart.

Vi startade som nummer tre. Nisse verkade tänd och ivrig när jag hämtade honom, jag riktigt såg hur han längtade efter att få komma in på banan! Jag gjorde min numera fasta startrutin: först ett djupt andetag och slappna av, sedan två 360-graders svängar och därefter direkt in till startskylten. Ett kort sitt och sedan igång. Han gick som en klocka! Inte ett enda nosande, han var pigg och uppmärksam, gick fint fot, alla sitt var fina och ja – det kändes helt perfekt!

Efter att vi var klara, med mycket lek och bus utanför banan, fick han sitta i bilen medan jag tog över skrivandet av Carina. Carina gav mig en kram och visade mitt protokoll. 100 poäng! Helt felfritt!

Jag skrev sedan protokollen för resterande tävlande och jag kunde ju se att det var bara jag som var felfri. Underbara hund!!! Han har utvecklats så fantastiskt, jag förstår inte hur det har kunnat hända? Men att han gillar det här – det är ingen tvekan.

Men det är inte slut med detta. Efter nybörjarklassen så var det ju fortsättning. Vi var inte anmälda dit, men med så mycket positivt i bagaget ville jag ändå testa. Vi fick gå sist så Nisse hade suttit väldigt länge i bilen. Ja, han gäspade när jag tog ut honom så jag frågade honom om han orkade… 🙂

Vad gör hunden? Jo, på samma sätt som förra gången, helt vanlig och nosig utanför banan, men när vi kommer in så är han en annan hund! Nu utan koppel går vi en bana med moment som vi visserligen har tränat, men det var länge sedan. Han gick klockrent igen! Nja, inte när vi kom till frestelsen – men det var jag beredd på. Så jag fick ta hand om en leksak som han gärna ville ta. Men efter frestelsen kom han tillbaka i samma form igen, snurr och hopp, sitt-lämna-kalla in, alla andra fortsättningskyltar – han bara levererade!

Jag var nästan i chocktillstånd när jag kom hem! Det låter löjligt, men det kändes som att han verkligen ställde upp för mig och att han älskade det han gjorde! ❤️❤️❤️ Det var svårt att somna i går kväll!

Åttan
Lite trött idag?

Skruttig

Förlåt alla osmakliga detaljer som kommer här. Om du är äckelmagad kan du sluta läsa nu…

I går blev Nisse plötsligt dålig. Han började med att kräkas upp morgonmålet. Sedan höll han på och kräktes hela dagen och kvällen. Sista gången han kräktes var klockan halv elva på kvällen. Då hade han nog kräkts 20 gånger!

Jag tyckte att han verkade lite bättre mitt på dagen, så jag gav honom lite dietmat på burk. Men det skulle jag inte ha gjort! När vi skulle försöka sova på kvällen började han bli jättestressad och orolig och till slut kaskadkräktes han över hela sängen! Dessutom verkade han ha en enorm klåda!

Oj, oj, oj! Det blev att byta allt i sängen och torka kräks överallt. Han kräktes till och med på pallen som står bredvid sängen. Vi var helt slut när han äntligen hade tömt magen och kunde slappna av och somna. 

Han sov sedan till halv fem. Men strax efter att han kommit upp så kräktes han igen, men då var det bara galla och skum. 

Men nu hade jag en plan. För det första blev det en pytteportion mat. En matsked ris och en matsked mjukmat. Det stannade kvar. Sedan fick han en ny portion två timmar senare och det gick också bra. 

Jag ringde till First vet och bokade en tid för att få råd om hur jag skulle gå vidare med maten. Vilken bra tjänst det är! Veterinären sa att det kunde ha varit en allergisk reaktion eftersom han hade en sådan klåda och att magen i övrigt fungerade…Jaså minsann, det tål att tänka på! 

Nu är klockan 14 och han har inte kräkts mer. Han är nästan sitt vanliga jag igen, men lite tröttare. Vi fortsätter med små matportioner tills vi är säkra på att faran är över.

Pust!

Vissen kille igår
Piggare idag!

Blommor, blommor

Nu är det verkligen helt fantastiskt ute. Det är så mycket blommor, fåglar och djur att titta på när jag går morgonpromenaden. Det är ju inte så varmt heller, så det är riktigt skönt att ta en långpromenad. Idag blev det en vända runt Holmen. Den rundan tar en timme om man stannar och fotar med jämna mellanrum…

[Best_Wordpress_Gallery id=”26″ gal_title=”Sommarblommor”]
…och så en annan blomma!

Promenad vid Telgehus

Idag tog jag med mig Nisse ut till Telgehus (eller Täljehus som det stod på en skylt). Hur som helst så var det kul att återuppliva gamla promenadminnen. Husbåtarna ligger kvar och det putsas och fejas överallt.

Längst ut på udden har man stängslat och där betade det får till Nisses stora glädje. Fårbajs! Mums!

Nåja, han var duktig i alla fall och poserade fint

Morgonprommis med dopp

Nu är det riktigt fint ute, och båtarna börjar komma i sjön. I morse såg jag den första segelbåten komma åkandes in mot Mälaren. Mysigt!

Nisse blir ju galen så fort vi närmar oss vattnet. Han ska absolut i och bada, men jag kastar inga pinnar än så länge så han blir stående en bit ut.  

Men vad rullar du dig i? Blä! Rutten tång? Nej, det var inget som luktade denna gång, tack och lov!

Första försöket

Idag fick Nisse testa fordonssök för första gången. Ann visade med Goldie hur det ska gå till. Goldie är jätteduktig! Vi har en lång bit kvar att gå. Men faktiskt så tror jag att Nisse känner igen eukalyptusdoften bra nu. Så vi klarar oss utan godis på gömman.

Först satte Ann upp en magnet med en möbeltass som doftade eukalyptus. Den gick Nisse ganska rätt på. Det som vi måste jobba på är att han ska stå kvar med nosen på doften och inte titta på min hand. Lika mycket övning om inte mer för en fumlig matte. Det är koppel, belöning och timing och Gud vet vad!

Så fortsatte Ann med att lägga till en magnet i taget tills vi nästan hade gått runt hela släpkärran. Men plötsligt blev Nisse jättetrött och ville inte jobba längre. I stället gick han och började äta gräs! Matte insåg att det nog räckte för den här gången, men han hade faktiskt varit jätteduktig så jag är otroligt nöjd. Tack Ann för en toppenlektion!

Här har vi nästan gått runt hela kärran. Doften sitter där jag har markerat med en röd ring på bilden
Nu är vi nära!
Där var den! Kolla överlyckliga matten! 😀

Sida 1 av 4

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén