Usch, jag har inte ord för hur trist det känns idag. Micke och Linda har letat efter en hund rätt länge. Diesel börjar bli till åren och är rätt skruttig, även om han hänger med.

Först provade dom en hund som tyvärr visade sig vara superjobbig och dominant, så honom lämnade dom tillbaka. Men så hittade dom Baron. En blandning mellan Rottweiler och Schäfer, 1 år gammal, vars matte var ensam och inte kunde ha honom längre. Han var så fin och trevlig. Busig förstås, en ettåring är ju en tonåring på många sätt, men jättego var han. Linda bokade vardagslydnadskurs på Hölö/Mörkö och allt såg lovande ut. Men han började halta och han skrek av smärta på kvällarna. Så dom gick till veterinären.

I går kom dråpslaget: grav osteoporos i båda armbågarna samt skelettcancer i bogen! Det fanns inte något hopp över huvud taget! Så dom fick ta det tunga beslutet att låta Baron somna in idag. En fin hund i början av livet! Janne och jag är helt förtvivlade å deras vägnar. Jag gick och tittade på klockan hela eftermiddagen, jag visste ju vilken tid det skulle ske.

Vi önskar att vi kunde ta bort deras sorg och smärta, men det enda vi kan göra är att säga att vi är så ledsna, så ledsna idag. 🙁