Morgonfunderingar

Idag kom vi bara till brevlådorna hemma innan jag fick vända med Dino. Suck! Han är så ojämn nu. Ibland rätt ok och så ibland – inte alls bra.

Jag gick en längre runda med Ebba i stället. I och med Dinos tilltagande hälta så har våra promenader blivit kortare och kortare. Så rundan runt Holmen har jag inte gått på hela sommaren tror jag.

Jag funderar på våra hundar. Jag saknar Dino som min demohund på kurserna, känner mig halv faktiskt. Hade tänkt ha med honom idag, men det har jag ju skrinlagt nu. Och Ebba… nej att ha henne som demohund det vore rent pinsamt. Jag tänkte på alla olika hundar jag träffar på som instruktör, och kom på att jag aldrig har sett en hund som beter sig som Ebba gör när vi är hemifrån. Hon kryper ihop och vill hon helst bara fly från allt! Hon lyssnar inte och kan ingenting. Sist kunde hon i och för sig leka lite, det var en liten framgång.

Nu kan det ju vara att hundar som beter sig som hon gör inte kommer ut till klubben, det vet man ju inte.

Hemma däremot, där kan hon allt jag har lärt henne, och hon är glad och samarbetsvillig. Ja, ja, en utmaning är hon!

Tog lilla kompaktkameran med mig. Den är förvånansvärt bra och smidig. Den tar inte bilder i raw-format om man har autoläget på, men vad gör det? Jag börjar bli less på alla teknikaliteter.

Utsikt från toppen av Holmen
Utsikt från toppen av Holmen

 

2015-08-29-10
Oj, det är ju en hel koloni med skarvar!

 

2015-08-29-2
Husen på Holmen….

 

2015-08-29-3
Utsikt in mot Mälaren

 

2015-08-29-4
En ensam seglare

 

Gullris
Gullriset skvallrar att hösten är på väg.

Bittert

Usch, jag har inte ord för hur trist det känns idag. Micke och Linda har letat efter en hund rätt länge. Diesel börjar bli till åren och är rätt skruttig, även om han hänger med.

Först provade dom en hund som tyvärr visade sig vara superjobbig och dominant, så honom lämnade dom tillbaka. Men så hittade dom Baron. En blandning mellan Rottweiler och Schäfer, 1 år gammal, vars matte var ensam och inte kunde ha honom längre. Han var så fin och trevlig. Busig förstås, en ettåring är ju en tonåring på många sätt, men jättego var han. Linda bokade vardagslydnadskurs på Hölö/Mörkö och allt såg lovande ut. Men han började halta och han skrek av smärta på kvällarna. Så dom gick till veterinären.

I går kom dråpslaget: grav osteoporos i båda armbågarna samt skelettcancer i bogen! Det fanns inte något hopp över huvud taget! Så dom fick ta det tunga beslutet att låta Baron somna in idag. En fin hund i början av livet! Janne och jag är helt förtvivlade å deras vägnar. Jag gick och tittade på klockan hela eftermiddagen, jag visste ju vilken tid det skulle ske.

Vi önskar att vi kunde ta bort deras sorg och smärta, men det enda vi kan göra är att säga att vi är så ledsna, så ledsna idag. 🙁

 

Livet går vidare

I går var jag åter uppe på Skogskyrkogården. Nu var det dags för gravsättning av urnorna. Pappa och Gunvor dog ju med bara tre veckors mellanrum. Först Gunvor och sedan pappa, så därför gjordes det en gemensam gravsättning.

Det var bara vi tre syskon, Eva, Ann och jag samt Håkan och Victor som var där. Skogskyrkogården är en otroligt vacker plats. Dessutom var vädret helt fantastiskt, till skillnad från vädret vid de två begravningarna då det var regn och blåst båda gångerna.

En lite kufisk kyrkovaktmästare kom körandes med en liten elbil. Han hade med sig de båda urnorna som vi sedan sänkte ned på respektive plats. Ann och Eva sänkte ned Gunvors urna och jag och Eva sänkte ned pappas i jorden. Lite makabert och konstigt kändes det. Men så ska det ju gå till. Man behöver inte vara med om man inte vill, men det kändes ändå bra att avsluta på detta sätt.

Efter gravsättningen gick vi alla fem och fikade och småpratade en stund. Det var trevligt och avslappat. Till sist tog vi adjö av varandra. Jag undrar när vi ses härnäst? Nu har vi inga födelsedagar eller annat som håller oss samman, mer än att vi har haft samma pappa. Ja, ja, lite konstigt känns det.

Ann, Eva, Håkan och Victor
Ann, Eva, Håkan och Victor

Morgonfnatt

Det var så vackert ute när jag gick upp i morse, så jag tog en extra tidig morgonpromenad med hundarna. Alla i hela Viksberg sov, så jag gick ned till badet – trots att hundar förstås inte får vara där 🙁

Ebba, som älskar badet blev så lycklig! Nu hoppade hon inte i vattnet tack och lov, jag ville inte ha en blöt hund med mig hem.

Först var det lugnt och stilla…

Ebba på bryggan 20150809

Men sedan slog vansinnet till…

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=2K7OEdsLZTQ?rel=0]

Söderköping

Vi åkte en tur med husbilen till Söderköping och Skeppsdockans camping i helgen.

Vår granne hade varit där för något år sedan och pratat gott om campingen och det visade sig vara helt rätt! Vi älskar faktiskt detta ställe och åker gärna tillbaka! Inte för att det fanns en flott restaurang, pool, butik, lekpark etc – för inget av det fanns! Men platsen var vackert belägen vid Göta Kanal, hade stora campingtomter, det var trevliga människor som campade där, det var fina promenadvägar in till Söderköping och lugnt och trevligt var det också. Och självklart kunde man köpa färska frallor på morgonen.

Fräscha servicebyggnader hade dom också, även om det var lite konstigt att man fick klä av sig utanför duschen, visserligen var det en dörr in till duschavdelningen, men man kunde inte låsa den dörren. Men det funkade väl det också!

Solen sken på oss och jag tog flera långa promenader längs med Göta Kanal in till Söderköping. Glass måste man ju köpa för det har blivit Söderköpings varumärke. Men kön in till glasskaféet hade jag inte orkat stå i. Men man kunde köpa strutglass i kiosken bredvid!